"Aldrig mer turistbuss"

När vi  reser brukar vi alltid följa mottot "boka aldrig något permanent i förväg". Detta har vuxit fram från tidigare erfarenheter. Man kan gärna planera innan, men har du bokat i förväg är du låst och kommer ofta missa det fantastiska med att resa. Som att komma till ett nytt ställe, prata runt med locals och få hjälp med att göra någon aktivitet du inte ens visste fanns förut. Hur kan du boka det innan? Det är omöjligt att veta hur situationen i framtiden, på ett ställe vi aldrig besökt, kommer att se ut, och dessutom hinner våra känslor inför saker ändras av alla nya erfarenheter vi vinner varje dag. Vi har gjort den här resan helt efter det mottot, och OM jag är glad och tacksam för det. Innan vi åkte hade vi inte en tanke på Sydafrika, men efter alla vi träffade på resan som pratade så gott om landet bestämde vi oss för att åka. Det visade sig bli båda våras favoritland och stället vi spenderade mest tid i (3 månader). De vänner vi fått på resan hade vi aldrig träffat om vi inte varit flexibla. När någon du verkligen klickar med säger "kom och bo hos mig i några veckor" då vill du kunna säga "JA!" och inte lunka iväg till det tråkiga opersonliga hotellet bara för att "du har ju redan bokat och betalat". Finns miljoner exempel på småsaker i vardagen vi vunnit de bästa av erfarenheter bara för att vi varit öppna för allt och inte gjort permanenta planer.

Hur som helst, när vi skulle åka ner till Koh Phangan åkte vi med en såkallad turistbuss, och det var här vårt nya motto började växa fram. De på hotellet i Bangkok sålde biljetter som inkluderade både buss, transfer och båtbiljett. Vi tyckte det lät bra och bokade. Det tog inte lång tid förrän det kändes lite skumt. Hade fått information att det var upphämtning från hotellet till bussen. Slutade med att vi sprang runt halva Bangkoks bakgator och sedan stod och väntade på bussen som hade åkt utan oss och var tvungen att vända. Hur som helst, tyckte ändå resan ner gick bra, inte mer krångel än vad man förväntar sig när man reser utomlands. På ett av alla dessa mellanstopp blir vi infösta på ett kontor och damen där vill gärna sälja oss returbiljetter med dem från Koh Phangan till Bangkok. Eftersom att vi inte tycker om att boka upp oss så sa vi genast nej. Sedan förklarar hon att biljetten är öppen, vi kan åka när vi vill, om vi byter ö så är det inget problem och hon finns tillgänglig på telefonen om det skulle vara något. Så vi köper, mot magkänslan(herregud man måste verkligen lyssna på den!).

Sedan bestämde vi oss för att åka på fredagen och börjar ringa henne på torsdagen till alla tre nummer hon angett på biljetten för att säkra att vi har en plats på bussen den dagen. Inget svar, ingen telefonsvare. Vi åker ut till färjan och visar biljetten för att få en färjebiljett. Då förklarar hon, att de inte sammarbetar med just det här företaget utan att vi måste köpa vanlig färjebiljett och sedan se till att få tillbaka pengarna av dem om det nu ingick i vår deal att få färjebiljetten, vilket det såklart gjorde. Hon fick upprepa sig några gånger innan jag förstod att hon talade sanning och att det bara var att betala, och hoppas att de företaget vi bokade med inte skulle fucka oss nu. Från färjan på fastlandet blir vi slussade till en station, visar upp biljetten, och de företaget befinner sig tydligen inte där utan vi måste åka till ett annat ställe(?). Transfer tänker jag men så är det den otrevligaste jäveln som säger att han ska köra oss dit för 150 bath/person. I helvete heller tänker jag, vi har ju köpt en KOMPLETT biljett för mycket dyrare för att de ska stå för allt. Försöker förhandla och förklara men han blir arg och säger att då får vi väl sitta där, mitt i ingenstans med allt bagage. Bomber av ilska efter all skit innombords men måste bara betala och åka med. Då kommer vi till det stället vi köpte biljetten. Där i kontoret är ingen. En tom vänteplats. Någon kommer och öppnar en liten kiosk där vi får köpa chips för dubbla priser. Ingen att fråga om pengarna vi lagt ut. Chipsdamen vet ingenting. En arrogant man kommer och tar med sin tjej in på ett rum där han skriker och antagligen slår henne. När det kommer två minibussar(efter 3 timmars väntan) frågar vi han om biljett och får ett strängt "GET IN" till svar. Det här är alltså inte bussen utan ännu en transfer.

Måste bara säga att på alla dessa bussar blir man behandlad som en stor grupp från en koncentrationsläger. De står och skriker rakt ut order "GET IN, FASTER!!! BAG HERE; HURRY HURRY GIVE ME BAG AND GET IN" och så vidare. Efter att VI suttit och väntat är vi helt plötsligt sena och agerar inte tillräckligt fort för dessa män. In i minivanen, som är vår tredje shuttle. Och då äntligen kommer vi till den faktiska  V.I.P. bussen som vi bokat. Koncentrationslägret fortsätter. "IN MED ER; FORT FORT FORT SOM FAN!!". Har små lås på storväskan som man måste lägga där bak i bagageutrymmet och alla värdesaker i handväskan som jag har fötterna på hela resan! Slumrar till på bussen som tar 10 timmar och vaknar av att skrikandet fortsätter "Bangkok!! GET OUT!" Vi hoppar alla av någonstans i Bangkok och de åker vidare fort som fan, får inte ens veta vilken stadsdel man är i såhär halv 7 på morgonen. Folk börjar upptäcka fort att de ha varit igenom våra väskor där bak. En tjej saknar pass, pengar, bankkort, ipod och allt av värde. Wiiiiho. Vi hade tänkt åka vidare till chiang mai idag eventuellt, men kände bara att vi var så utmattade att vi måste ta en natt här ändå så vi får vila upp oss lite.

När vi kommer till hotellet låser jag upp min väska, och nogrann som jag är, ser jag på en gång att någon varit in i min väska. Sakerna ligger inte som de ska. Kristoffer öppnar sin väska(också med lås) och säger "Jag vet inte om de har tagit något men jag iaf fått en necessär med innehåll jag aldrig sett förut.". De har alltså blandat ihop och lagt tillbaka fel saker i fel väska när det stått där bak och gått igenom alla turisters väskor efter värdesaker. Alla viktigaste värdesaker hade vi med oss in på bussen så den enda jag upptäckt hittills är att min gamla ipod touch har gått förlorad i det här. Får se om jag saknar något mer senare. Men vi hade ju väldigt tur att vi faktiskt vaktade våra viktigaste värdesaker, så som pass och kort. Så de där låsen funkar ju i vart fall inte haha, måste hitta något säkrare, med kod kanske. De har säkert lirkat up dem med ståltråd och sedan bara satt tillbaka dem. Är väldigt glad att vi inte blev av med mer saker, men det sticker i mina ögon att de ska stå och rota igenom min väska.. arggghh

Allt detta har vi aldrig upplevt när vi bara åkt ut till bussstationen, tagit lokal buss och rest på egen hand. Många tror att hela den här organiserade turistgrejen är säkrare och lättsammare, men det är precis tvärtom. Massa krångel, blir lurade på pengar, de går igenom din väska och behandlar dig som skit. NU BLIR DET BARA älskade kära lokalbussar där vi är de enda turisterna i fortsättningen. Första och sista gången på det här. Nya mottot lyder alltså "Aldrig mer turistbuss! ÅK lokalt- trevligare och säkrare :)"
Nu vilar vi ut i vårt gamla rum i BK, exakt samma rum som förra gången, haha. Har tagit igen några timmars sömn och nu blir det mat och sedan imorgon blir det kanske nattbussen till Chaing mai. Då blir det raka vägen till busstationen i BK och ta vilken buss som helst som det inte står V.I.P på. För det betyder tydligen något helt annat i Asien...
Blev väldigt långt det här, för en gångs skull må jag säga! Puss och kram till er ♥